När “vill” inte betyder “kan”

Denna helg är en sådan när jag skulle vilja göra mer än vad jag klarar. 

Igår skulle jag ha velat åka till affären och handla så att jag kunde laga fredagsmiddag åt mig och min man till kvällen. Jag hade velat baka något gott åt honom till efterrätt. Jag hade velat sätta mig med en bok på balkongen och ha det mysigt.
Men så blev det inte. Istället låg jag i soffan hela dagen och orkade inte engagera mig i någonting. Jag orkade inte ordna lunch till mig själv utan åt en smörgås och la mig i soffan och sov en stund istället.
Middagen jag ville laga blev pizza hem till dörren. Istället för efterrätt beställde vi en läsk till pizzan.

När jag redan mår dåligt och dessutom inte äter regelbundet går det utför snabbt.
Den här helgen hade velat gå en promenad med mina katter och jag hade velat förbereda matlådor inför veckan.
Istället kom jag inte upp ur sängen i morse. Jag låg i ett mörkt rum med neddragen mörkläggningsgardin och en fuktig handduk över ögonen. Helgens mål förändrades från att hitta recept till att hitta sätt att låta bli att kräkas.
Nu mår jag “bra” igen. Det innebär i sammanhanget att jag orkat lägga mig i soffan igen. Troligen kommer jag ligga här resten av helgen.

Helgens mål är nu istället att starta den automatiska laserpekaren till mina katter, lyssna en stund på ljudbok och be min make att förbereda matlådor till veckan.
För vad jag vill göra och vad jag kan göra, det är två olika saker.

Foto: Emma Bohlin