Mitt namn är Emma Bohlin (Född Broman). 2016 tog jag fil. kand i Miljövetenskap på Linköpings Universitet. Hållbarhet, i alla dimensioner, det vill säga ekonomiskt, socialt och miljömässigt, är en mycket stor del av mitt liv och en stor passion för mig. Jag drömmer om en värld som är till för alla.
Målet med bloggen är att genom att dela med mig av mina erfarenheter förändra människors attityd till det som är annorlunda. Jag driver bloggen ideellt på min fritid. Jag är gift med en fantastisk man som jag har två kattbarn tillsammans med. Om hur jag träffade min man, vår förlovning och om vårt bröllop kan du läsa i l länkarna. Jag är som vem som helst, jag ser ut som vem som helst och ingen jag möter kan ana att jag har kroniskt smärta, kronisk trötthet och överrörliga leder. Jag har en sällsynt genetisk bindvävsdiagnos som heter Loeys-Dietz syndrom (LDS) typ två. Diagnosen påverkar all bindväv i koppen eftersom strukturen på bindväven är förändrad. Eftersom bindväv finns på många ställen i kroppen som blodkärl, leder, hud och inre organ leder diagnosen till många olika symptom.
Syftet med bloggen
Jag växte upp i tron att jag var som alla andra. Men jag var alltid trött och hade svårt att hänga med i skolan. Eftersom jag alltiv var så trött blev jag ofta sjuk och hade mycket migrän. Jag slog mig ofta och mina ben var ständigt blå. Jag hade mycket allergier och jag fick min första astma inhalator i första klass. Eftersom jag såg ut som alla andra barn förutsatte alla i min omgivning att det var mig det var fel på. Jag fick ofta höra (både från barn och vuxna) att jag var lat, korkad och klumpig.
Men mina föräldrar förstod att någonting inte stämde och sökte sig till vården. Där fick de gång på gång höra att allt var helt normalt. Det skulle dröja tills jag var 18 år innan jag fick min genetiska diagnos.
Då, när jag just fått min diagnos var min syn på framtiden mörk. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag skulle få möjlighet att leva det liv jag lever idag. Nu är jag utbildad miljövetare, gift, kattmamma och framförallt är jag lycklig. Vägen hit har varit lång, fylld av hårt arbete och en del del tur, både bra och dålig. Trots att vägen hit varit tuff har det definitivt varit varit värt besväret!
Det är en av anledningarna till att jag skriver, jag vill förmedla till andra som går igenom svåra motgångar och tuffa upplevelser att det är möjligt att lyckats uppnå sina drömmar! Att jag har normbrytande funktionalitet och inte är som alla andra har jag aldrig låtit stoppa mig. Det har snarare varit en drivkraft. Så länge jag kan drömma kommer jag aldrig att sluta kämpa.
Läs mer mer om bloggens syfte.