Resa till Kalmar och Öland del 3

Den tredje morgonen av vår vistelse på Kalmar Camping Rafshagsudden vad vädret lika strålande vackert som det varit dagarna innan. Det hade varit några varma dagar i solen dessutom sov vi i en varm husvagn om nätterna. För att kunna få någon sömn allas sov vi med fönsterna öppna och hade en bordsfläkt igång för att få korsdrag. Men så snart solen steg blev det för varmt att vara i husvagnen vad vi än gjorde. Därför gjorde vi utflykter om dagarna. Efter att vi ätit frukost och packat med oss färdkost gjorde vi oss i ordning för att åka tillbaka till Öland där vi varit dagen innan men inte hunnit med allt som vi velat se.

Den andra delen om resan till Kalmar och Öland finns att läsa här.

Borgholms slottsruin

Vi började dagen med ett besök på Borgholms Slottsruin. Den kallas ”Nordens skönaste ruin” och det är inte svårt att förstå varför. Det är ett enormt byggnadsverk som har 900 år av historia och som ligger vackert till i landskapet. När slottet brann 1806 blev endast stenverket kvar men man kan med lite fantasi utan problem förstå hur storslaget detta slott en gång varit. Idag är slottsruinen öppet för turister med utställningar som berättar om byggnadens historia, barnaktiviteter och möjlighet att utforska mörka hålor och höga torn. Slottet går även att hyra till evenemang som konserter, bröllop och konferenser.

Foto: Emma Bohlin
Syntolkning: Fönsterlösa väggar av
en stenruin.

Tillgängligheten är begränsad. Det är som det brukar vara med gamla byggnader: nivåskillnader, trappor och höga trösklar. Men länge man håller sig till markplanet (där utställningen om slottet är) går det ganska bra att ta sig fram, men vill upp och se utsikten så får man vara beredd att gå i trappor. Plan 2 och 3 är endast tillgängligt via trappor. Handikapptoalett finns på slottsområdet.

Foto: Magnus Bohlin
Syntolkning: Kvinna med uppsatt
hår i svart linne med texten: “Sweden Rock”
tryckt på lutar sig mot en fönsterglugg i en stenstruktur.

Solliden

Sollidens slott är är en vit byggnad med enkla, raka linjer. Slottet är helt privat och Kungafamiljen har spenderat sommaren här i flera generationer. Slottets park är öppen för allmänheten men själva slottet är en privat bostad och därför inte tillgänglig för allmänheten. Förutom slottsparken finns både handelsbodar och kaffestuga, brödbod och ett Crêperie för den fikasugna på Solliden. I entrén till parken finns också Slottsboden där man kan köpa souvenirer med kungligt tema. Innan man kommer in i parken kommer man först in i paviljongen där en utställning med olika tema varje år. I år handlar utställningen om kartor och planscher ur de kungliga samlingarna.

Foto: Emma Bohlin
Syntolkning: En vit byggnad i flera våningar.
Framför byggnaden finns formklippta buskar och en fontän.

Slottet uppfördes som en sommarbostad åt Drottning Victoria och stod färdigt 1906. Det var när hennes make Oskar V ärvde slottet efter drottningens bortgång som han öppnade parken för allmänheten. Den nuvarande kungafamiljen har spenderat varje sommar här. När man ser de lummiga grönskande planteringarna och de fantasifulla trädgårdarna är det lätt att förstå att varför. Den tretungade svenska flaggan var hissad vid vårt besök vilket betyder att antingen kungen eller kronprinsessan var hemma. Jag minns dock inte om det var flaggan med det stora eller lilla riksvapnet i mitten vilket jag i efterhand läst mig till kan ge en ledtråd om vem av dem det är som är där.

Foto: Emma Bohlin
Syntolkning: En glänta i en grön skog med
rabatter, vita trädgårdssoffor och skulpturer.

Från parkeringen ner till slottsparkens entré går en brant backe. Det finns handikapparkering en bit nedanför den stora parkeringen. Det är också möjligt att köra bil fram till entrépaviljongen för av- och påstigning. Det finns två tillgängliga toaletter på området. Parken är uppdelad i två nivåer. För att ta sig mellan dessa med hjul finns det en ramp inte långt från entrén till parken. Det är grus i gångarna i parken som varierar i djup. På vissa ställen blir det tungt att ta sig fram och det syns var vi varit eftersom mina hjul lämnar spår efter sig.

Kvarnkungen

Vi har tappat räkningen på alla väderkvarnar vi sett. Troligtvis har det funnits väderkvarnar på Öland sedan medeltiden. Kvarnarnas storhetstid var dock på 1700-talet. Varje gård hade då sin egen kvarn. Under mitten av 1800-talet hade Öland ca 2000 kvarnar. Antalet kvarnar på ön minskade under 1900-talet och idag återstår ca 350. Vi besökte en av de “öppna kvarnar” som bevarats tack vare de öländska hembygdsföreningarna. Kvarnkungen i Björnhovda, Torslunda socken är är Skandinaviens största stubbkvarn. Stubbkvarn (även kallad fot- eller stolpkvarn) är en äldre typ av väderkvarn, som utmärks av att hela kvarnhuset vrids kring en “stubbe” eller “stolpe”.

Kvarnkungen
Foto: Stefan Svenaeus via Torslunda Hembygdsförening.
Syntolkning: En brun väderkvarn.

Den här kvarnen är en imponerande syn. Jag kan nästan ställa mig raklång under den. Trappen som leder upp och in i kvarnen är brant och smal. Rummet man kommer in i är förvånansvärt stort och ljust. Solen kommer in både genom glasfönstren och den öppna dörren. Ännu en trapp leder upp till kvarnens topp. Denna trappa är lika brant och jag får hjälp av min man att klättra upp sakta men säkert. Det sitter lappar på olika föremål som berättar vad kvarnens olika delar heter och förklarar vad de är till. Vid riktigt god vind hade Kvarnkungen en kapacitet på 400 kg mjöl och gröpe i timmen. Under tiden kvarnen användes det vanligt att öborna lämnade säd som skulle finmalas här och gjorde en dagstur till Kalmar. På hemvägen kunde de sedan hämta säckarna med det färdigmalna mjölet. För detta fick de betala tull, ofta bestående av en del av det mjöl man fått malt. När man står högst upp i kvarnen och ser ut över landskapet genom fönstret är det lätt att drömma sig bort till kvarnens glansdagar. Jag föreställer mig de människor som burit säckar upp och ner i den branta trappan, ljuden från vinden och den malande kvarnen.

Efter besöket vid Kungskvarnen kände vi oss nöjda med vårt besök på Öland och åkte tillbaka till campingen för att sova en sista natt i husvagnen innan vi styrde hem mot Östergötland igen.