Så fort jag hör det där magiska knaket så blir jag ivrig. Det är tråkigt att ha ont. Det är tråkigt att vara så trött på grund av smärtan och det är tråkigt att inte kunna göra någonting med alla idéer som snurrar runt i huvudet. Jag vill inte vänta på att bli bättre, jag vill vara bättre! NU! Så jag tar ut segern i förskott. Sen tar det inte lång tid innan jag ligger i soffan igen och är nästan lika dålig som från början.
Min bror vet precis vad det handlar om. Jag behöver inte säga så mycket när vi småpratar lite i telefon och han frågar hur det är. Inte så bra säger jag. Har du “grejat” för mycket, frågar han. Ja, det är precis det jag har. När jag “grejar” för mycket så blir jag dålig. Det handlar inte om vad jag gör, utan hur mycket.
Denna vecka har jag varit på Östgötateatern i Linköping och sett ett publikgenomdrag av “I väntan på Godot. En tragikomedi i två akter av Samuel Beckett. Jag har arbetat lite på en utklädnad till en maskeradfest jag ska på om några veckor och jag har varit på 60-årskalas och firat en kär vän till familjen.
 |
| Gissa vad jag föreställer? Foto: Magnus Bohlin |
 |
| Östgötateatern i Linköping Foto: Emma Bohlin |
Det tar ut sin rätt. Det värsta är över, jag är bättre än jag var för bara en vecka sen men att försöka “ta igen” missad tid innan kroppen är återhämtad är ansträngande. Sakta men säkert blir det nu bättre, jag ska bara försöka hålla mig i skinnet länge nog att vila lite också!
