Solskensdagar och skruvkorkar

Vädret är fint. Solen lyser. När det är varmt och skönt vill man gärna vara ute så mycket man kan. Jag också. Men när man är ute i solen behöver man fylla på med vätskan. Ibland är det långt mellan de offentliga kranarna. Och dagarna kan bli långa när jag börjar med att åka tåg till jobbet på morgonen, jobba halvdag, åka tåg hem, fortsätta direkt till någon fritidsaktivitet innan jag kommer hem på kvällen. När solen lyser alla dom timmarna behövs det vätskepåfyllning däremellan!

Men det är lättare sagt än gjort. Törstigt kilar jag in på närmaste kiosk eller närbutik för att köpa en flaska med något att fukta strupen med. Med flaskan väl i handen är lösningen på mitt problem så nära. Men ack så långt borta. Korken sitter som om den var ditskruvad av en jätte med ett agg emot mig för någon oförätt jag inte viste om.
Jag skruvar och tar i så att mina händer svider. Flera av fingerlederna går ur led. Jag ser mig förtvivlat om.
Då får jag min räddning! En människa på en bänk framför mig har sett min strid emot flaskan och gestikulerar ett erbjudande att hjälpa mig! Jag utbrister i tacksamhet över vänligen och får så tillslut släcka min törst!

Till den vänliga själ som räddade mig från törst på Linköpings Centralstation idag vid ungefär tjugo i fyra. Även om du inte läser det här känns det viktigt att upprepa: Tack! Det är vänliga människor som du som gör att jag får ihop mitt liv.