Som liten flicka plockade jag 7 sorters blommor i förhoppning att få veta hur jag skulle träffa min make

Hur jag träffade min make

Jag har alltid älskat Astrid Lindgren. Jag tyckte mycket om filmerna om barnen i Bullerbyn. I avsnittet “Midsommar i Bullerbyn” går flickorna ut på natten midsommarafton och midsommardagen och plockar 7 sorters blommor från 7 ängar under total tystnad. Enligt traditionen ska man drömma om den man ska gifta sig med om man sedan lägga blommorna under kudden. Precis som flickorna i bullerbyn ville den unga jag också få en drömglimt av min tillkommande. Därför gick jag ut en midsommarnatt med några vänner och plockade blommor efter konstens alla regler att lägga under min kudde. Problemet var att jag inte mindes någonting när jag vaknade. Det skulle dröja tills jag var 18 år tills jag träffade min make för första gången.

Det skulle dröja till sommaren 2007 innan jag mötte honom som jag försökt frammana i mina drömmar flera år tidigare. Jag hade precis fyllt arton år. Efter många och långa diskussioner med föräldrarna var jag tillsammans med en vän äntligen på väg till min första festival. Vi skulle se band som Aerosmith och Motörhead för första gången, uppleva festivalstämningen och träffa nya människor. Under en helg teleporterades vi från den verklighet vi känt till där skola och föräldrar utgjorde den rådande ordningen till en värld av frihet. Det var en berusande känsla att vara ute i världen på egen hand på en plats där vardagens normer inte tycktes råda! Solen sken, det var varmt och majoriteten av besökarna var långhåriga, tatuerade och lättklädda. Besökarna utgordes av människor i alla åldrar och från alla bakgrunder. Det var fantastisk!

Ibland händer det fantastiska saker utan att man inser det. Min vän som jag var på festivalen med hade stämt träff med några kompisar och jag följde med. Hon kände dem hemifrån och nu var de också på festivalen. I en paus i schemat mellan banden vi ville se bestämde vi att träffas framför festival stage.

Mitt hjärta förde oss samman

Det var så jag träffade min make, även om jag inte visste det då. Det skulle dröja ytterligare tio år till innan vi sa ja till varandra. Innan dess hann vi bli bästa vänner och åka på många festivaler tillsammans. Det var först när en planerad operation tvingade oss att inse att vi kunde mista varandra som vi tog språnget.

Jag hade ett aneurysm intill hjärtat som sedan länge planerat att opereras, men operationen hade inte haft något datum. När jag fick veta att det var dags erkände jag för mig själv att känslorna jag hade för honom var djupare än vänskap. Den första jag ville prata med när jag fick beskedet att jag skulle opereras var Magnus. Det fick mig att inse att jag aldrig ville vara utan honom. Det visade sig att han kände likadant. Han valde att följa med genom hela processen, trots risken att sagan inte skulle sluta lyckligt.

Jag träffade min make på festival.
Foto: Tanja Ch 

Läs mer om vår förlovning och om vårt bröllop i l länkarna.

Mitt namn är Emma Bohlin. Jag har en sällsynt genetisk bindvävsdiagnos som heter Loeys-Dietz syndrom (LDS). Jag är funktionsvariationsaktivist sedan många år. I denna blogg delar jag med mig av mina upplevelser, tips, vad min diagnos innebär och hur den påverkar mitt liv. Jag använder också bloggen som plattform för att förändra människors attityd till det som är annorlunda.
Inlägg skapade 211

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen