In i solnedgången

Jag älskade tecknat när jag var liten. Jag kunde replikerna i filmerna utantill. Det bästa var sluten för det slutade alltid lyckligt, hur hemsk historien än hade varit!

Under denna period gick en av de största filmskaparna för tecknad film igenom en renässans och hjältinnorna började ta mer plats i handlingen. De tog kontroll över sina egna öden och var inte längre hjälplösa prinsessor som satt i ett torn och väntade på att prinsen skulle rädda dem. Jag ville vara som dom. Dom var vackra, modiga och kunde klara vad som helst! De valde sin egen väg och ofta ledde den vägen till den stora kärleken.

Många år senare när jag fann min prins ville jag visa världen det. Jag ville också få mitt lyckliga sagoslut. Problemet var bara att min prins inte tyckte att det var så viktigt med ett sagobröllop som jag gjorde. Då gjorde jag som hjältinnorna i från filmerna jag sett när jag var liten. Jag tog kontrollen över mitt eget öde och planerade att fria själv!

Den 29 februari 2016 (på skottdagen) genomförde jag min plan. Jag är av åsikten att ska det göras så ska det göras ordentligt.
Min plan var att jag skulle dekorera hallen och sovrummet och överraska när min pojkvän kom hem från jobbet på eftermiddagen. Jag pluggade mycket hemifrån och räknade med att kunna hinna med en hel del innan han kom hem. Jag planerade varje detalj. I ett halvår samlade jag på mig vackra föremål, samlade ihop kärleksförklaringar vi skickat till varandra under åren och ordnade med varje detalj. Så när dagen väl var inne kunde jag förvandla vårt hem till ett hav kärlek med av “levande ljus” (kattsäkra led- ljus) glittrande hjärtkonfetti och tusen rosenblad utspridda över lägenheten. Vår katt fick på sig en vit krage som såg ut som slaget på en skjorta med svart fluga. Han blev mycket stilig! Jag beställde en stor bukett med blommor som på blomsterspråk betydde: Vill du gifta dig med mig?

Tio röda rosor, sju blå och vit brudslöja. Blommor son talar sitt tydliga språk.
Foto: Emma Bohlin

Foto: Emma Bohlin


Min plan gick i lås. Jag hade hunnit med att förvandla lägenheten precis som jag planerat, hämtat blommorna hos floristen, gå på föreläsning på morgonen och göra mig klar!  När dörren låstes upp på eftermiddagen stod jag och väntade med blommorna i handen.
Katten mötte husse i dörren som tog upp honom när han gick genom hallen och tittade på allt jag ställt till med och frågade ut katten om vad som stod på. När de kom in i sovrummet friade jag på knä till dem båda och husse rådfrågade katten i sin famn innan han svarade att: Ja, han ville visst gifta sig med mig!

Resten av kvällen satt vi i soffan och myste med katt och bubbel. Jag hade gjort som jag lärt mig av de tecknade filmerna jag älskade när jag var barn, jag hade tagit kommandot över mitt eget öde och på så vis fått min prins!

Mitt namn är Emma Bohlin. Jag har en sällsynt genetisk bindvävsdiagnos som heter Loeys-Dietz syndrom (LDS). Jag är funktionsvariationsaktivist sedan många år. I denna blogg delar jag med mig av mina upplevelser, tips, vad min diagnos innebär och hur den påverkar mitt liv. Jag använder också bloggen som plattform för att förändra människors attityd till det som är annorlunda.
Inlägg skapade 211

Ett svar på “In i solnedgången

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen