Jag har mått speciellt dåligt en längre tid. Jag har haft mycket smärta och flera nya symptom från min diagnos det senaste året. Nu känner jag mig mer utmanand än vanligt. Ibland har jag svårt att hålla mig vaken hela dagarna och ändå sover jag oroligt på nätterna. Dessutom är jag ofta nedstämd och deppig. Jag har väntat på sommaren och värmen som brukar hjälpa men denna gång har det inte räckt. Min försämrade hälsa gör det svårt att utföra mitt arbete och att klara av min vardag trots de anpassningar och de stödinsatser jag har.
Idag var jag på vårdcentralen och träffade min läkare för att prata om mitt försämrade hälsotillstånd. Läkaren höll med om att det här inte var bra och sa att nu när jag kommit en punkt där jag är beredd att ta emot hjälp måste detta tas på allvar.
 |
| Foto:Emma Bohlin. Syntolkning: en grönskande trädkronorna. |
Jag har aldrig varit sjukskriven. Vad jag än mött har jag envis som en get stångat mig fram oavsett konsekvenserna. Inte sällan har det inneburit både blod, smärta och tårar. Men nu orkar jag inte mer. För första gången i mitt liv är jag sjukskriven. Mina ögon är tårades när läkaren uttalande ordet. För mig innebär detta ett nederlag, en förlust. Det spelar ingen roll att jag vet att det inte är sant när känslan är så stark. Men jag vet att jag behöver det här nu så jag sväljer min stolthet och tar emot hjälpen som erbjuds mig.
