Att vara beroende av andra. Tvingad att svälja min stolthet när jag blir trampad på. Personer, myndigheter och system som ska hjälpa men som istället trycker ner. Missbrukar sin maktställning.
Skriket stiger i halsen men jag tvingar tillbaka det. Alla vassa svar måste hållas tillbaka. Erfarenheten har lärt att det bara kommer att göra allt värre. Att i affekt svara vad jag tycker och tänker om kränkande handlingar och ord kommer bara förnäma och leda till ännu sämre behandling. För det är dem som har makten över mitt liv. Det är andra som bestämmer om de vill hjälpa mig och hur väl de utför hjälpen. Jag är i behovsställning och maktbalansen mellan mig och den som utför hjälpinsatser kommer aldrig att bli balanserad.
 |
| Foto: Gaertringen via Pixabay. Syntolkning: Bild med brunmellerad bakgrund med texten “Practice the art of silence” |
Jag vågar inte ens skriva och berätta rent ut vad som gjort mig upprörd. Jag sväljer min stolthet och försöker komma på ett sätt att gå runt problemet. En dag kanske jag vågar berätta. En dag kanske jag tar bladet från munnen. Men idag är jag tyst.
Denna text är inte skriven idag. Jag har debatterat med mig själv fram och tillbaka om jag ska publicera detta alls. Nu när jag har gjort det vill jag inte ha frågor om innehållet utan önskar att mitt val att berätta när jag är redo respekteras.
Ett svar på “Beroendeställning”