Särlösningar är ett annat ord för särskilda åtgärder som endast är till för just människor med normbrytande funktionalitet. Det kan handla om särskilda skolor, särskilda boenden eller särskilda arbetsplatser. Det är säkert många som svarat att de är för särskilda lösningar som tänker att det är någonting bra, att det finns någonstans där man kan samla specialistkompetens och se till att människor med särskilda behov får den hjälp de behöver. Dock är det inte så enkelt. Dessa särskilda lösningar bidrar till att stänga människor ute från samhället, ökar stigmat kring funktionsnormen och kan även bidra till sämre livsvillkor.
Om alla människor som inte passar in i funktonsnormen samlas i särskilda boenden, skolor och arbetsplatser, då kommer dessa människor sällan i kontakt med övriga samhället. De syns inte, märks inte, de “göms undan”. Deras behov blir inte integrerade i samhällsplaneringen, för den som inte syns, den finns inte. Och på så sätt fortsätter den onda spiralen av okunskap och diskriminering.
Lära och Min stora dag har tillsammans tagit fram “Osynlighetsrapporten” som en del av “Osynlighetsprojekten. Namnet kommer från att allting som finns inom oss inte syns på utsidan. I undersökningen svarar cirka fyra av tio att de tror att skolresultaten och skolmiljön påverkas negativt för klasskamrater som inte har ADHD av att gå tillsammans med barn med denna diagnos.
