Observera att jag gjorde denna resa innan coronapandemin och rekommendationerna om att undvika onödigt resande.
Jag älskar att upptäcka nya platser. I början av Mars åkte jag till Halmstad för att delta på seminarium vid Halmstad högskola. På träffen gjorde vi en spännande övning om ljudupptagning med professionell utrustning. Jag fick prova på att förbereda en inspelning, hantera ljudinspelningsutrustning och arbeta med ljudredigeringsprogram. Det var mycket lärorikt och intressant. Dessutom var det kul att få träffa mina klasskamrater från kursen som jag tidigare bara haft kontakt med via webben.
Jag har aldrig varit i Halmstad förut. När jag började planera min resa dit upptäckte jag att det inte går några direkta tågförbindelser mellan min hemstad Motala och Halmstad. Jag reser helst med tåg och gjorde så även denna gång. Eftersom resan till Halmstad skulle ta lång tid valde jag att resa dit dagen innan träffen på skolan för att orka med. Jag började med att åka med Östgötapendeln till Linköping, därifrån tog jag Snälltåget till Lund. Tanken var att jag skulle träffa en vän och fika där men denne fick förhinder på grund av sjukdom. Istället gick jag ett varv och tittade på den vackra staden innan jag åkte vidare med Skånetåg mot Helsingborg och slutligen Halmstad. Där skulle jag sen hitta till en lokalbuss för att ta mig den sista biten till hotellet.
Personligen tyckte jag att Halmstad tågcentral och busscentral var lite svårhittat. När jag gått av tåget följde jag skyltarna som pekade mot busshållplatsen jag skulle till men ju längre jag gick ju mer förvirrad blev jag! Tillslut stod jag på en parkering och såg mig omkring men kunde inte se några bussar! Jag vände tillbaka och började om och på mitt andra försök gick det bättre. Jag upptäckte att det jag missat var att bussarna gick från andra sidan tågspåren och för att komma dit var man tvungen att ta sig via en tunnel över spåren. Jag hade helt missat uppgången! När jag på rätt ställe gick det mycket bättre även om det ändå var en bit kvar. När jag väl var framme på hotellet var jag helt slut!
Jag bodde på Scandic Hallandia beläget mitt i centrala Halmstad. När jag klev in på hotellet möttes jag av en mycket märklig och otillgängligt utformad entré. Entrén till hotellet gick genom en karuselldörr. Direkt innanför entrédörren låg receptionsdisken. Men för att komma in i resten av hotellet, till baren, restaurangen och rummen, behövde man gå ner för tre trappsteg. Först när man gått ner för dem till den nedre delen av entrén kom man till hissen som ledde till de övre våningsplanen. Mycket märkligt utformning på ett modernt hotell! Som jag nämnt tidigare trivs jag bra med att bo på Scandic Hotells eftersom de har en hög standard på bekvämlighet, miljöarbete och brett utbud på den inkluderade frukostbuffén. Hotellet levde upp till mina förväntningar. Rummet var bra, det fanns gott om allergivänliga alternativ för min känsliga mage och personalen var trevlig. Morgonen efter träffen på skolan tog jag tid på mig och åt en lång frukost.
Resan ned och dagen i skolan hade gjort mig helt slut. Jag hade planerat en annan resväg för hemresan för att prova vilken som fungerade bäst. Jag använde appen för lokaltrafiken i Hallands läns för att planera en resa och köpa biljett mellan Halmstad och Alvesta. Jag hade köpt en tågbiljett från Alvesta till Motala sedan tidigare. Det var väldigt smidigt och gav mig flexibiliteten att åka från Halmstad med den avgång som passade mig. När jag ätit min frukost och packat mina saker gick jag in på närmaste mataffär och köpte med mig lunch och snacks till resan. Efter det bokade jag en resa till Alvesta och satte mig på en buss. Ett par snabba byten inne i Halmstad senare satt jag på en landsortsbuss som tog mig hela vägen dit. I Alvesta hade jag en stund på mig innan tåget gick att sträcka på benen, gå på toaletten och äta min lunch. Den sista biten hem åkte jag med Tågab. Jag hade planerat resan så att jag kom till Motala när Magnus slutat jobbet och kunde hämta mig. Det var jätteskönt att komma hem till min familj igen! Det ligger sanning i klyschan: borta bra men hemma bäst!
Syntolkning: Kvinna som ser trött ut med brunt hår, ljusa kläder i en tågkupé.
