Månadens boktips: April

Sedan femtiotalet har Desirée legat sängbunden på ett sjukhem. Hon är ett av de barn som på 50-talet placerades på institution. Hon är från födseln förlamad och spastisk, hon kan inte tala och drabbas ofta av våldsamma epileptiska anfall. Hon är helt beroende av vårdpersonalens omsorger. Men hon är inte helt vapenlös. Hon har sina förmågor, speciella gåvor som tillåter henne att uppleva världen utanför sjukhemmets väggar utan att någonsin lämna rummet. Med hjälp av sina förmågor följer hon sina tre systrars liv. De som inte ens vet om att hon finns. Arbetaränkan Ellen är biologisk mor till den bortlämnade Desirée och fostermor till de tre övergivna flickorna Christina, Margareta och Birgitta.

Boken utspelar sig i Östergötland. Desirées vårdhem ligger i Vadstena. Huset flickorna växt upp i hos Ellen ligger i Motala och senare under sin uppväxt hamnar både Margareta och Christina i Norrköping. Christina blir läkare, i Hermèsscarf och pärlor visar hon en yta som är långt ifrån hennes osäkra inre. Margareta blir fysiker  och flyttar till Kiruna. Den tredje systern, Birgitta, är en utslagen missbrukare, som aldrig kommit över sin biologiska mammas svek.

”Aprilhäxan” är Majgull Axelssons stora genombrott och den vann Augustpriset 1997. Hon är översatt till 23 språk och är en av Sveriges mest framgångsrika författare, i Sverige och utomlands.

Boken går inte att lägga ifrån sig utan när jag väl kommit in i handlingen måste jag bara få veta mer! Sättet som författaren beskriver hur världen behandlar Desirée är mycket trovärdigt. Beskrivningen av hennes känsloliv likaså. Jag får kalla kårar när jag tänker på alla människor som levt sina liv instängda på institutioner och behandlats som en andra klassens medborgare från födsel till död. Att läsa om att just denna kvinna inte är fast i sjukvårdspersonalens våld på riktigt eftersom hon har sina förmågor ger mig en skön hoppfylld känsla. Hon kan ta sig därifrån. Hon är inte maktlös.