Ute och åker

Denna vecka har jag varit ute och rest. I onsdags tog jag Östgötapendeln in till Linköping och därifrån åkte vidare med snälltåget till Lund. Där har jag har besökt min ungdomsvän Karin och hennes familj. Det var härligt att få besöka henne och att få spendera lite tid tillsammans. Dessutom har jag passat på att krama på hennes lilla dotter. Dagen efter åkte jag tåg vidare till min bror i Karlskrona. När jag var i Karlskrona passade jag också på att träffa en kompis från min studietid för en fika. Nu sitter jag i bilen på väg hem igen med mina föräldrar som kom ner till Karlskrona igår.

Eftersom jag just kommit in i ett nytt kapitel av mitt liv och inte riktigt klarat av att hantera det kände jag för ett par veckor sen att det skulle vara bra att komma iväg. Jag behövde komma bort. När jag behöver komma bort från allt och få lite lugn och perspektiv brukar jag besöka min bror. Det gjorde jag nu med. Han har en lugnande inverkan på mig. Han är en trygg och stabil person och har en förmåga att få mig att lugna mer mig och tänka rationellt när jag är stressad och uppjagad. Min bror studerar till systemingenjör på BTH i Karlskrona. Vi bestämde att jag skulle åka ner och hälsa på ett par dagar. Våra föräldrar skulle också ner till helgen så jag kunde åka hem med dem. När jag ändå höll på och planerade min resa bestämde jag och min vän Karin att jag skulle hälsa på hos henne i Lund också.

I onsdags packade jag väskorna och åkte jag till Lund. Karin och hennes dotter mötte mig på perrongen när jag kom fram. Vi la in mina väskor i deras bil och gick och fikade. På kvällen åt vi middag, pratade, busade med familjens katt och hade det mysigt. Innan jag åkte vidare mot Karlskrona nästa dag åkte vi in till stan och åt lunch tillsammans. I Karlskrona tog jag första bussen in till centrum för att möta en vän från universitetet och hennes son på ett fik. Vi har hållit kontakten sedan vi studerade. Även om vi i perioder inte träffats så mycket eftersom vi haft fullt upp var och en på vårt eget håll har vi hela tiden en vänskap som hållit över tid. Hon blev mamma när vi gick i skolan och det har varit kul att följa hennes pojkes utveckling. Jag håller dem båda mycket kära. Det kändes bra att vi fick tillfälle att träffas och prata nu i torsdags även om det bara var en liten stund. När fiket stängde kramade vi om varandra och sa vi hej då vid busshållplatsen. Sen åkte jag vidare till min bror. Vi lagade mat tillsammans och tittade på film tills jag höll på att somna där jag satt i soffan.

Foto: Emma Bohlin
Syntolkning: Ett bostadsområde
i skymmningsljus sett uppifrån.
Det lyser från hus och gatubelysning.

Nästa dag insisterade min bror att vi skulle baka innan våra föräldrar kom! Vi skulle göra en plåt kärleksmums som överraskning att bjuda dem på. Eftersom han bor i en studentlägenhet är hans kök inte direkt anpassat för att man ska vara fler i det samtidigt. Vi fick samarbeta. Jag läste recept, diskade och hejade på och han gjorde resten. Så det var väl egentligen han som bakade och jag hjälpte till lite. Föräldrarna blev glada vilket var det viktigaste. När vi fikat gick jag och mamma lite i affärer när pappa, min bror och hunden förberedde middagen. Sen skulle vi komma överens om hur vi skulle sova. Hela familjen i en studentlägenhet. Det var spännande men gick bra! Idag har vi varit på marinmuseet på förmiddagen. Det finns mycket att upptäcka. Till exempel har de utställningar med modellfartyg, kortfilmer och spel där man kan prova att skjuta kanon. Nu är vi på väg hem igen. Mamma, pappa, hunden och jag.

Läs om mitt förra besök på Marinmuseet här.

Jag orkar inte göra såna här resor så ofta eftersom det är ganska ansträngande men jag tycker om att göra det när jag kan. Det ger mig mental energi och motivation. Eftersom jag är miljövetare undviker jag att göra längre nöjesresor med bil, speciellt om jag åker ensam. Jag flyger endast i undantagsfall som till exempel när jag skulle till och från min operation i Bryssel, då kände jag att det var motiverat att flyga. Jag föredrar att åka tåg när jag har möjlighet.

Första delen i berättelsen om “Mitt hjärta” finns här.

Mitt namn är Emma Bohlin. Jag har en sällsynt genetisk bindvävsdiagnos som heter Loeys-Dietz syndrom (LDS). Jag är funktionsvariationsaktivist sedan många år. I denna blogg delar jag med mig av mina upplevelser, tips, vad min diagnos innebär och hur den påverkar mitt liv. Jag använder också bloggen som plattform för att förändra människors attityd till det som är annorlunda.
Inlägg skapade 211

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen