De oönskades historia del 2

Människor med normbrytande funktionalitet har precis som idag alltid haft begränsade möjligheter att försörja sig. Människor har alltid varit fascinerade av det det avvikande och för de som inte haft någon annan möjlighet till försörjning har denna fascination gett en böjlighet att skapa en inkomstkälla genom att helt enkelt underhålla omgivningen på sin egen bekostnad.
Under romarrikets storhetstid kunde rika familjer hålla till exempel kortväxta eller personer med hämmad förståndsutveckling som narrar och gycklare. Senare tiders motsvarighet är människoutställningar eller human zoo. Även kallat ”sideshows” och ”circus freaks”. Det var ofta tillfälliga eller kringresande och var som mest populära under kolonialtiden från ca 1870 och fram till ca 1940. Det kunde röra sig om allt från albinos, kortväxta, storväxta, personer med olika funktionsnedsättningar till samer och medlemmar ur den amerikanska ursprungsbefolkningen. På Gröna Lund kunde man på sommaren 1935 besöka ”Lilleputtland” som var en ministad där själva attraktionen gick ut på få beskåda kortväxta människor som levde sina liv i en stad med proportioner efter deras egna mått.

Följ länken om du vill läsa mer om hur situationen ser ut i Sverige idag!

Tvångssterilisering, äktenskapshinder och anstalter

Efter det stora kriget var samhällsekonomin ansträngd och arbetslösheten var hög. Människor som behövde samhällets stöd och som ansågs “kosta mer än vad de bidrog” blev föremål för debatt. Detta tillsammans med att Darwins utvecklingslära som fått spridning under det föregående århundradet gjorde att debatten om sambandet mellan arv och miljö för olika oönskade egenskaper hos samhällets medborgare började diskuteras.

Redan 1934 antogs de första steriliseringslagarna i Sverige. Resonemanget till denna lagstiftning var att detta var ”för samhällets bästa”. Lagen skärptes 1941 tvångssterilisering tilläts nu av person som ”på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten eller ock på grund av asocialt levnadssätt” var ”för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden om barn”. Denna direkt luddiga beskrivning gjorde att de som steriliserades ofta var fattiga människor och personer i utsatt social ställning. Romer och personer med olika typer av funktionsvariationer var särskilt utsatta. I många fall var sterilisering ett villkor från myndigheternas sida för att en person skulle få genomgå abort, bli utskriven från anstalt eller för att få gifta sig.

Lagstiftning om äktenskapshinder för personer med oönskade egenskaper hade funnits i Sverige länge. Redan 1757 förbjöds personer med epilepsi att gifta sig. 1915 skulle denna lag komma att skärpas och inkluderande då även personer med ”sinnesslöhet eller sinnessjukdom”. Från och med 1935 kunde de med epilepsi få dispens om de lät sterilisera sig först, 1945 utvidgades undantagen även till de övriga grupperna (alltså när steriliseringslagarna utvidgats). Äktenskapshindren fanns kvar till 1973. Steriliseringslagarna upphörde att gälla 1975. Under hela perioden från 1935 till 1975 steriliserades 63 000 personer. 93 % av dessa var kvinnor, ungefär hälften av ingreppen uppskattas ha skett mot personens vilja.

Bild: Funemanka från Pixabay

Under denna period förändrades även synden på föräldrars instinkt att vilja ta hand om och skydda sina barn. Detta började betraktas som någonting negativt och rent av sjukligt. En mor till ett nyfött barn med någon form av missbildning kunde redan på sjukhuset få rådet av läkarna att hon gjorde bäst i att lämna bort sitt barn och låta det växa upp på en anstalt eftersom det skulle vara “det bästa både för barnet och barnets syskon”. På anstalterna rådde misär. Personalen saknade oftast utbildning, barngrupperna var stora och det var oftast kö för att få en plats på en anstalt. Miljöerna har av många skildrats som kärlekslösa och präglade av hård disciplin.

Handikapporganisationernas verksamhet har haft en avgörande betydelse för dagens handikappolitik. Föreningen för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna (FUB) bildades 1952. Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar (RBU) bildades 1955. Organisationer som dessa hade en avgörande roll för att förändra samhällets syn på dessa människor. 1993 när lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade trädde i kraft och människor på intuitionerna för första gången kunde få andra hjälpinsatser till exempel assistens förändrades livet för många människor.

LSS reformen har de senaste åren fått mycket kritik, läs mitt blogginlägg om LSS här!