Vardagsdiskriminering

För några dagar sedan såg jag ett youtube-klipp med en komiker som gjorde sig lustig över att forskning visat att vackra människor har det lättare i livet. De blir behandlade bättre av omgivningen, får högre lön och betyg och blir betraktade som mer intelligenta än oattraktiva människor. Komikern som själv inte räknade sig till denna lyckliga skara människor spann vidare på hur orättvist det var att de vackra skulle få allt serverat. Jag drog lite på munnen när jag hörde honom.

Han drev det vidare till att om man var ful borde detta betraktas som ett handikapp. För de ”fördelar” som kom med att vara handikappad ville han ha. Han ville ha tillgång till en bra parkeringsplats, så att han inte skulle behöva visa sig ute och göra världen osnygg mer än nödvändigt. Nu försvann mitt leende…
”Fördelar som kommer med att vara handikappad”

Vist, jag tackar inte nej till parkeringstillstånd och deltidspension. Men att vara “handikappad” är ett paketerbjudande som även inkluderar många och långa samtal med myndigheter om vad du ”faktiskt kan” göra. Att tillhöra en grupp där arbetslösheten är hög. Att ständigt mötas av trasiga hissar, trösklar, trappsteg och behöva inse att man inte kan ta sig fram överallt. Ett liv där du ofta blir talad om istället för till. Ständig väntan, på hissar, dörröppnare, vård- och myndighetspersonal och väntar du på färdtjänst kan du få vänta tills grisarna lärt sig flyga. Och den sista parkeringsplatsen för rörelsehindrade, den du ville åt genom att bli klassad som handikappad, den har någon som ”bara ska rusa in och köpa någonting lite snabbt” tagit.
Foto: Emma Bohlin

Så kära komiker, jag vet att du aldrig kommer att läsa denna text, jag vet att du ”bara skämtade”, men jag skulle vilja veta om du verkligen tror att fördelarna är värt priset?
Läs gärna även om varför ord är viktiga. Detta gäller även på engelska. Istället för “handicap” föredrar jag “handicapable” och istället för “disabled” tycker jag bättre om “differently abled”.

Läs mer om vardagsdiskriminering på:

Mitt namn är Emma Bohlin. Jag har en sällsynt genetisk bindvävsdiagnos som heter Loeys-Dietz syndrom (LDS). Jag är funktionsvariationsaktivist sedan många år. I denna blogg delar jag med mig av mina upplevelser, tips, vad min diagnos innebär och hur den påverkar mitt liv. Jag använder också bloggen som plattform för att förändra människors attityd till det som är annorlunda.
Inlägg skapade 211

2 svar på “Vardagsdiskriminering

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen