Idag den 20 februari 2019 är det trettio år sedan jag föddes. Det var en måndag och jag föddes med kejsarsnitt på Motala Lasarett straxt efter lunch. Det var egentligen inte planerat att jag skulle födas än på ett par veckor men mammas blodtryck var högt. Det nog så att jag hade mycket jag skulle hinna med i mitt liv och jag hade inte tid att vänta så då blev det som det blev.
Jag är en mycket måldriven och envis människa. Har jag bestämt mig för någonting så ska det mycket till för att det inte ska bli som jag bestämt. Det är en av mina största styrkor (men kan också vara en svaghet). Tack vare min förmåga att aldrig släppa målet ur sikte och driva på tills målet är nått har jag uppnått många saker i mitt liv som jag är stolt över. Nu när jag ser tillbaka på de tre årtionden jag levt ser jag hur viktigt detta varit i mitt liv. Utan mitt enträgna stångade mot metaforiska väggar och en envis vägran om att ge upp skulle jag inte vara där jag är idag. Att har normbrytande funktionalitet och inte är som alla andra har jag aldrig låtit stoppa mig. Det har snarare varit en drivkraft. Jag visste inte ens om att jag var annorlunda när jag växte upp så jag har anpassat mig efter omgivningens villkor. Det är först i efterhand jag insett att jag fått jobba hårdare än alla andra för att uppnå samma resultat. När jag insåg det hade jag redan vant mig vid att det var så det skulle vara så jag har fortsatt som förut.
Denna egenskap visade sig tidigt. Berättelsen om mitt ettårskallas berättas ofta och gärna av mina föräldrar. Jag hade fram till den dagen blivit matad men andra barn på kalaset åt själva. Jag tänkte inte vara sämre! När mina föräldrar försökte mata födelsedagsflickan svarade jag bestämt:
”Kan sjävl!”
Orden har blivit bevingade i min familj. Mitt liv har sedan dess fortsatt i samma spår. Tio år senare visar en annan historia från mitt liv tecken av min starka vilja. Nyhetssändningarna visade inslag av en djurrättsskandal som skakade Sverige. Jag minns än idag bilderna på såriga grisar som stod i sin egen avföring långt upp på benen och bilder på kycklingar som direkt efter kläckning placerade på ett rullband för att sorteras som om de vore livlösa föremål. Bilderna brände sig fast och åt sig in i in i mitt samvete till jag kände det som jag inte hade något annat val än att fatta ett beslut. Jag skulle bli vegetarian. Innan jag blev vegetarian själv visste jag inte mycket om vegetarianism. Min erfarenhet om vegetarianism kom från min bästa vän på dagis som var vegetarian. I övrigt visste jag inte så mycket. När jag var hemma hos henne och lekte fick jag alltid annorlunda och spännande mat.
Jag meddelade min familj mitt beslut när vi har hemma på sportlovet och min mor frågade hur jag tänkte runt ägg. Jag hade inte tänkt på det alls. Då tog min mor fram en förpackning “Mums-Mums” och sa att om jag fortsätter äta ägg kunde hon ta fram dem till fikat. Så jag fortsatte med ägg, för jag tycke om Mums-Mums. Jag har varit lakto-ovo-vegetarian sedan dess. När jag blivit äldre har mina skäl förstärkts och utvecklas. Jag är fortfarande vegetarian av samma skäl nu som när jag var elva.
När jag var fjorton år simtränade jag regelbundet i den lokala simklubben. Jag var bra på att simma. Inte snabb, men jag hade bra teknik och jag var uthållig. Eftersom jag hade flera sportiga kamrater som ansåg att det var viktigt att tävla ville ge mig själv en utmaning över sommarlovet. Jag ville visa att det jag kunde var lika bra som att tävla och ta medaljer. Jag skulle simma fem kilometer simning utan avbrott. Ingen av mina tävlingsinriktade kamrater trodde att jag skulle klara av det men det sporrade mig bara, så vi slog vad om det. Sagt och gjort. Jag tog med mig mamma till bassängen för att ha ett vittne och för att ha en längd-räknare. Tre och en halv timme senare hade jag vunnit vadet och hade med mig ett femkilometersmärke hem.
När jag blivit äldre har målen i mitt liv föråldrats och blivit större. Länge var målet med mitt liv att flytta hemifrån, ta en examen som kan leda till att jag får ett jobb som jag trivs med och klarar av och på så vis kunna ta hand om mig själv och klara mig på egen hand. Att ha den målbilden tydligt framför mig har varit min drivkraft under många år och tack vare min personlighet har jag också uppnått mycket. Jag har tagit examen från Naturvetarprogrammet med miljövetenskaplig inriktning på Platengymnasiet i Motala efter fem års individanpassade studier. Efter det sökte jag mig vidare till nästa steg i mot mitt mål. Jag sökte till universitetet och höll tummarna att mina betyg skulle räcka, det gjorde de! När jag loggade in på studera.nu och fick se mitt antagningsbesked blev jag så lycklig att jag skrek rakt ut! Mamma som stod i köket missförstod och kom rusande. Jag kom springandes från andra hållet och skrek:
”JAG KOM IN”!
Vi höll armarna om varandra, hoppade, dansade och skrattade. Jag var så lycklig! Senare samma sommar uppnådde jag ett annat av mina mål, jag hade fått tag i en lägenhet i Norrköping och skulle flytta hemifrån.
 |
Min examensdag. Pinkie Pie är med och firar.
Foto: Magnus Bohlin. |
 |
Festerist-Emma.
Foto: Max-Phesteri. |
Sex år senare, precis som var planerat tog jag examen från Miljövetarprogrammet vid Linköpings Universitet. Ett av mina livsmål var därmed uppnådda, men inte nog med det, under tiden jag studerat hade jag hunnit med mer än studier.
Jag hade varit festerist i Max Phesteri i ett år och varit med och ordnat med olika fester och aktiviteter för mina skolkamrater. Jag fick två visdomständer bortopererade och även en efterföljande infektion vilket krävde en operation till.
 |
| Hamster-Emma. Foto: Emma Bohlin. |
 |
| Älgpuss. Foto: Jana Hedström. |
Jag kallade mig ”Hamster-Emma” i ett par veckor när detta hände. Jag har pussat en älg när jag var på familjesemester i Östersund och besökte Moose Garden. Jag har träffat flera av mina idoler, bland andra: Dee Snider, Halloween, Sabaton och Peter Tägtgren. Jag har varit på fler konserter och festivaler än jag kan räkna och sett en längre rad band än jag kan lista. Jag har träffat en livspartner, friat till honom och om vårt gift mig på en äng en vacker midsommardag. Jag har blivit skickad till Bryssel och där genomgått en operation för att åtgärda ett aneurysm. (Om detta går att läsa i serien mitt hjärta, första delen finns här. Jag har simmat JOW två gånger och Motala kanalsim en.
 |
| JOW 2018. Foto: Emma Bohlin. |
 |
Föreläsning: “Vegovågen”
Foto: Inger Hollström Flis |
Jag har fått veta att jag inte längre är pälsallergier och adopterat två kattersöner. Jag har avslutat min universitetstid med att ta kandidatexamen i Miljövetenskap från Linköpings Universitet. Efter det har jag Jag har fått jobb på Länsstyrelsen som Miljöskyddshandläggare. Jag har föreläst om ”Vego” på Motala Bibliotek den 12/12-17.
Jag har nått alla de mål och drömmar jag satt upp för mig själv och är lyckligare än någonsin. Den stora frågan är nu, vad ska jag göra nu då?
Vill du gratulera mig med en gåva kan du läsa mer om va jag önskar mig och varför här.
