Uppehåll

Idag är det sista fredagen i oktober. Sista fredagen varje månad brukar jag dela ett inlägg i serien månadens följarfredag. Den här månaden har jag inte orkat skriva något följarfredagstips. Det händer mycket i mitt liv just nu och jag hinner inte riktigt med. Jag har flera tips planerade så serien kommer att fortsätta så snart jag hinner ifatt mig själv.

Just nu känns det som att jag alltid ligger tre steg bakom. Livet går lite för fort för mig just nu. Allt händer samtidigt. På tisdag arbetar jag min sista dag på länsstyrelsen som miljöskyddshandläggare. Efter det är jag arbetssökande. Jag har haft en tidsbegränsad anställning som nu är slut. Det känns tråkigt då jag trivts bra där. Jag har börjat söka, både jobb och utbildningar men än så länge vet jag inte vad min framtid kommer att bli.

Nästa vecka arbetar jag min sista dag som miljöskyddshandläggare på Länsstyrelsen Östergötland. Efter två års tid är nu min anställningstid slut. Det känns tråkigt då jag trivts bra där. Jag har sett fram emot att gå till jobbet eftersom jag utvecklats mycket och haft fantastiska kollegor! Jag väljer ändå att se detta som en möjlighet. Det är helt enkelt dags för nästa steg. . Under tiden jag arbetat som miljöskyddshandläggare på Länsstyrelsen har jag också utvecklat mitt idiella engagemang i jämlikhetsfrågor och handikappadsrätt. Eftersom jag är utbildad miljövetare och arbetar med miljö kan jag mycket om ekologisk hållbarhet men hållbarhet är så mycket mer än det. För att vi ska få ett hållbart samhälle krävs även social och ekonomisk hållbarhet. Genom mitt idiella engagemang har jag även blivit bra även på dessa områden, särskilt social hållbarhet. . Nu söker jag min nästa utmaning i arbetslivet. Jag bor i Motala är van att pendla och vill arbeta upp till 50%. Jag är flexibel med min arbetstid och som person mycket drivande. Passar jag in i din organisation eller har du något tips om var jag skulle kunna göra skillnad? Sprid gärna detta inlägg och tipsa om mig! Jag finns i flera sociala medier och hittas på: @ettsallsyntliv Min linkedInprofil finns här: https://www.linkedin.com/in/emmabroman . . . #jobbsök #miljöjobb #hållbarhetsarbete #socialamedier #socialhållbarhet #sökajobb #sökajobbtips #jobbsökande #arbetslivet #hållbartsamhälle #östergötland #halvtid #nästamöjlghet #ekologiskhållbarhet #ekonomiskhållbarhet #socialhållbarhet #hållbarhet #miljövetare #mip
Ett inlägg delat av Emma Bohlin Fd Broman (@ettsallsyntliv)


Min pappa åker dagligen in och ut på sjukhus för att få behandling. Han är vid gott mod och mår efter omständigheterna bra men det påverkar mig såklart att han är sjuk. Jag är orolig för honom och hoppas att han blir frisk. Mina föräldrar har alltid varit min trygga punkt i tillvaron. Jag har aldrig reflekterat över att mamma och pappa alltid finns i föräldrahemmet där i skogen. Det har varit en nödvändighet för mig att våga ge mig ut och pröva mina vingar. Oavsett om jag behövt dem eller ej så har de alltid funnits där med öppna armar vad som än hänt. Jag har alltid älskat att mina föräldrar älskar varandra som dom gör. Dom har varit tillsammans sen de var i artonårsåldern. När jag växte upp var historien om hur de träffades en av de mest romantiska jag visste. För mig var det en precis lika bra kärlekshistoria som alla Disneyfilmer där prinsen och prinsessan lever lyckliga i alla sina dagar. Dom träffades när de var ute och dansade på folkparken med sina respektive kompisgäng. De kom från olika sidor av stan och hade inte träffats innan. Pappa, som inte varit ute så mycket innan bjöd upp mamma som sa ja. Men han kunde inte dansa! Mamma skrattar hysteriskt varje gång hon berättar att han gjorde krysshopp som en sprattelgubbe på dansgolvet. Intryck gjorde han i alla fall för när de skulle hem frågade han efter hennes nummer och fick det. Det här är den bästa biten. Pappa har aldrig kommit ihåg ett enda nummer i hela sitt liv, men mammas telefonnummer som han fick den kvällen, det kan han fortfarande! 


Mer om mitt föräldrahem berättar jag här: Välkommen på öppet hus
Foto: Emma Bohlin
Syntolkning: Ett grönskande landskap,en landsväg som leder till ett rött hus.
Mitt namn är Emma Bohlin. Jag har en sällsynt genetisk bindvävsdiagnos som heter Loeys-Dietz syndrom (LDS). Jag är funktionsvariationsaktivist sedan många år. I denna blogg delar jag med mig av mina upplevelser, tips, vad min diagnos innebär och hur den påverkar mitt liv. Jag använder också bloggen som plattform för att förändra människors attityd till det som är annorlunda.
Inlägg skapade 212

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen