Den senaste månaden har jag inte skrivit så mycket här i bloggen. Det beror på att jag har svårt att komma på någonting att ska skriva som jag känner är värt att publicera. Mina känslor färgar av sig på allt jag påbörjar. Eftersom jag är inne i en tuff period just nu blir allt jag skriver mörkt och otrevligt att läsa.
Det har hänt mycket det senaste året. Jag har haft flera nya symptom, skador och smärta. Flera av mina anhöriga har också varit svårt sjuka i omgångar den senaste tiden. En av dem som är sjuka är min far. De senaste veckorna har vi väntat på provsvar för att få veta mer om hans sjukdom. Nyligen fick vi beskedet och nyheterna var inte bra. Det vi fick veta kommer att innebära att pappa, och hela familjen, har en tuff tid framför sig. Jag kommer inte att berätta mer om detta än hur det påverkar mig eftersom det inte är jag som är sjuk och alltså inte upp till mig att berätta.
 |
| Foto: Emma Bohlin Syntolkning: En blank sjö, trädtoppar vid horisonten, träd med gulnande löv i förgrunden. |
Allt det som hänt har tagit ut sin rätt på min mentala uthållighet. Efter varje nyhet har jag känt att: “Det räcker, det är nog nu!”. Till slut orkade jag inte mer och blev sjukskriven för första gången under sommaren. Jag kände att bara jag får återhämta mig efter allt som hänt kommer jag nog känna mig bättre. Men livet hade andra planer. Nu gör arm gör fortfarande ont efter fallet för ett par veckor sen och det är fortfarande svårt att använda den. Även om jag sakta men säkert blir bättre är det frustrerande att min återhämtning hela tiden fördröjs av nya bakslag i min hälsa. Jag är trött på att vara trött, trött på att ha ont, trött på att inte kunna.
När jag är frustrerad och känner mig maktlös blir jag arg: Mina ständiga följeslagare Frustration Maktlöshet Ilska
Men usch, så himla tråkigt. 🙁 *kramar*
Tack <3