Sweden rock festival är i full gång. Att jag återvänder år efter år är för att det här är en av de trevligaste eventen jag någonsin besökt. Människor här bryr sig om varandra, stämningen är oslagbar och musiken är fantastisk. Dessutom har festivalen har under de senaste åren arbetat systematisk med hållbarhet tillsammans med Livegreen. Det gör att det känns lite extra bra i magen att komma hit.
Läs mer om detta i inlägget: En hållbar rockfestival för alla.
Jag tycker att det här hållbarhetsarbetet är jättebra. Det inkluderar flera aspekter och lyfter festivalen till nästa nivå. Det gör dessutom festivalen mer attraktiv för fler besökare. Det jag däremot saknar är deras tillgänglighetsarbete som jag inte hittar i samband med det systematiska hållbarhetsarbetet. Det är någonting som festivalen redan arbetar med och som är otroligt viktigt för social hållbarhet.
 |
| Foto: Emma Bohlin Syntolkning: Skylt med texten VIP och en handikappsymbol. En person i reflexväst visiterar en festivalbesökare. |
Redan förra året skrev jag om hållbar hårdrock och skrev några förslag till hur man kan förbättra tillgängligheten på festivalen. De viktigaste av dessa tål att upprepas:
- Det är ofta fullt på rampen och platserna på campingen brukar ta slut. Därför behöver de byggas ut så att det ges plats åt fler.
- Rampen sitter högt. Den skulle kunna sänkas 30-60 cm. Dels för att de som står på den inte ska skymma sikten lika mycket. Dels för att rampen upp till platån är mycket brant och det kan vara svårt att ta sig upp. Speciellt om det har regnat.
Jag uppfattar att antalet besökare som använder olika typer av hjälpmedel har ökat med åren men att rampen inte har utvidgats i samma takt som behovet ökat. Om jag fick önska mig vad jag ville skulle jag vilja ha storbildsskärmar och en ramp med gott om utrymme vid varje scen. Vid alla de ramperna skulle jag då önska att det fanns ett par tillgängliga toaletter och slutligen att festivalen var bygd på plan mark. I nuläget finns en ramp mellan de två största scenerna, två scener ligger i en sluttning så ofta går det bra att se om man parkerar rullstolen längst bak men det är jättesvårt att ta sig dit och att sitta i en sluttning är inte optimalt. Den minsta scenen har man ingen möjlighet att se någonting på alls från en rullstol om det är mycket publik.
Festivalen gör mycket bra. I inlägget Ge oss mera hårdrock berättar jag mer om hur det är att besöka Sweden rock när man har en normbrytande funktionalitet. Till i år har en vattentoalett införts i anslutning till rampen framför de största scenerna (där det förr var en bajamaja) och armbanden man får för att visa att man har tillgänglighetsbehörighet är numera i tyg och inte i papp. Eftersom festivalen gör ett så bra arbete med att göra festivalen tillgänglig för alla så är mångfalden på festivalen stor. Jag känner inte till någon annan plats som så tydligt visar att hårdrockare kommer i alla former: familjer med barnvagn, personer med rörelsehjälpmedel, tonåringar med KIZZ-ansiktsmålning ock skäggiga män sjunger allsång sida vid sida till “I was made for loving you”. Det är inget annat än mag!
