Frustration
Att vilja men inte kunna själv. Att vara fånge i sin egen kropp. Att vakna varje dag och bara vilja skrika för att man inte kan göra det man vill.
Kroppen sviker. Den jävla hatade kroppen. Den som inte klarar någonting! Som bara går sönder och inte klarar någonting.
Smärtan är ständigt närvarande, som en skugga i bakgrunden som ständigt påminner om att inte ta i för mycket, att inte bli övermodig.Smärtan och tröttheten. Eller utmattningen, den andra går under många namn. Är jag oförsiktig förvandlas de till ett dräpande monster som ödelägger allt i sin väg. Omöjliga att dräpa eller tämja. Ständigt finns de vid min sida, som ovälkomna resekumpaner på livets stig.
Maktlöshet
Råd om hur man ska leva sitt liv för att gå ner i vikt, finna lyckan, eller på andra sätt bli sitt bästa jag får man från alla håll. Råd som är så självklara och enkla att ett barn kan lista ut det. Råd som jag med en klump i halsen nickande tar emot även om jag aldrig kommer kunna följa dem. Jag kan inte. Och ingen kommer hjälpa mig. Jag förblir fångad i min egen kropp.
Ilska
Att vara förbannad är bra, det kommer man långt på. Där finns det energi att hämta! Att bli förbannad ger långt mycket mer än att bli ledsen, det tar bara av den värdefulla energin. Nu har jag varit ledsen över min frustration och maktlöshet tillräckligt länge, nu ska jag bli ilsken istället!
 |
| Foto: Emma Bohlin |
