Mars mars, nymåne

Den här månaden kommer jag att börja med att försöka sammanfatta alla upplevelser och intryck av den Sällsynta dagen (28/2) som jag skrivit om tidigare.

Jag spenderade dagen på Linköpings universitetssjukhus med att lyssna på intressanta föredrag och presentationer från människor som arbetar med och/eller lever med olika sällsynt diagnoser. Dagen gav många nya tankar och viktiga kunskaper som jag vill föra vidare här genom bloggen. 

Dessutom kommer den spännande historien om om “Mitt hjärta” fortsätta. Eftersom jag fortfarande skriver på den historien vet jag inte hur lång den kommer att bli än men jag kan i alla fall avslöja att jag nu är framme på själva operationsdagen. Jag kan lova att dramatiken kommer att fortsätta även i kommande avsnitt! Men ingen som läser behöver ju bli allt för orolig eftersom jag kan berätta historien i efterhand!

Hur jag mår just nu

Just nu mår jag efter omständigheterna ganska bra. Det har varit en lång vecka med flera besök på sjukhus för olika provtagningar och undersökningar. Jag började veckan med ett planerat läkarbesök på min vårdcentral i måndags.

Men eftersom jag varit förkyld hela februari och haft problem med andning och hosta skulle det inte bli mitt sista läkarbesök den här veckan. I tisdags hostade jag sönder någonting i bröstkorgen vilket gjorde att jag fick väldigt ont. Jag fick ännu svårare andas och väldigt svårt att hosta. Den kvällen besökte jag jourcentralen för att bli undersökt. EKG och blodvärde var normalt så jouren kunde inte göra mer än ge mig smärtlindring och hostmedicin. De senaste dagarna har jag haft bröstkorgen lindad med en elastisk linda vilket har hjälpt mot smärtan. Igår var jag tillbaka på sjukhuset igen för fler undersökningar och för att lämna fler prover för både mitt problem med bäckenet och min andning.

Förbered för MR-skanning. Foto:Emma Bohlin.

Alla smycken jag behövde ta av mig. Foto:Emma Bohlin

Jag fick göra en MR-skanning av mitt bäcken för att se ifall det verkligen finns någon inflammation. Är det inte inflammerat är en eventuell kortisonspruta onödig. När man gör en MR-skanning behöver man ta av sig all metall. Jag har flera smycken som jag aldrig tar av mig. Det gör tillfälle jag ska göra en undersökning till ett projekt. Alla smycken ska av! Utan mina smycken känner jag mig väldigt naken. 

Efter denna vecka är jag trött. Jag har också svårt att andas och har ont. Men jag är hoppfull, glad och positiv. Det är ljust ute och den sällsynta dagen på Linköpings Universitetssjukhus bjöd på många positiva intryck. Därför mår jag efter omständigheterna bra.

Sist men inte minst vill jag berätta om hur alla fina och uppmuntrande “krya på dig” kommentarer och meddelanden jag fått senaste veckan när jag berättat om hur jag mår gjort mig mycket glad. Jag vill inte känna mig “gnällig” och har därför ofta svårt att berätta om hur jag verkligen mår när jag har sämre dagar. Att få så mycket stöd som jag fått de senaste dagarna är väldigt betydelsefullt! Jag är så tacksam för allt ert stöd!