Det hon hade var ME, en neurologisk sjukdom som få svenska läkare har kunskap om. Hennes gripande historia berättas här av den prisbelönade journalisten och författaren Karin Thunberg. Diagnosen hittade hon själv genom sociala medier. Innan den fastställts hade hon hunnit få flera olika diagnoser och provat flera behandlingar men ingenting hade hjälpt. I boken berättar hon om hur svårt det är att inte bli trodd, frustrationen man känner när kroppen sviker och om tröttheten hon känner som är så typiskt för ME. Hon berättar också om hur vanligt det är med felbehandling eftersom få läkare har kunskap om diagnosen. Personer med ME skickas i KBT och felbehandlas med GET (Gradvis Ökad Träning) vilket bara orsakar försämring. Boken innehåller även intervjuer med Karin Alvtegens man, föräldrar, vuxna söner samt vännen och författaren Åsa Larsson. Den behandlar även Karins syn på hur hennes relationer påverkats. Den inkluderar även intervjuer med läkare, forskare och fakta om sjukdomen. Boken tar upp teman som hur man vill bli behandlad när man blir allvarligt kroniskt sjuk.
Jag känner igen mig mycket i det Karin Alvtegen berättar i den här boken. Bland annat förstår jag allt för väl frustrationen att träffa läkare som oftast inte hört talas om ens diagnos. En annan sak jag kan relatera till är beskrivningen av hur relationer kan påverkas. Detta är en mycket viktig bok som inte skyr de svåra frågorna. Karin Alvtegen är en av Skandinaviens mest lästa och uppskattade författare. Hennes böcker har översatts till ett trettiotal språk. Hon har bland annat skrivit böckerna: Skam, Saknad, En sannolik historia och Fjärilseffekten. Den sistnämnda var den som hon just skrivit när hon insjuknade.
Vad är ditt bästa boktips? Berätta gärna i en kommentar nedanför!