In med det nya ut med corona!

I början av detta år hade jag mycket att göra. I februari hade jag gett ett sällsynt liv en ny grafisk profil och skapat en ny webbplats för bloggen. Skotthelgen åkte Magnus och jag till Stockholm för att gå på fira sällsynta dagen med Sällsynta Stories och vår förlovningsdag med besök på kattcaféet Jawa Whiskers. När våren kom åkte jag till Halmstad för att delta på ett seminarium i skolan. Sen kom pandemin och allt förändrades. Jag saknar att resa, min bror, mina vänner, festivaler och konserter.

Under året har jag studerat en kur om hållbar kommunikation i teori och praktik (30 hp). Redan när jag började med blogg och sociala medier har jag tyckt att det har varit roligt. Men från början kunde jag inte mycket. Jag har fått lära mig själv det jag behövt längs vägen. Men ju mer jag har lärt mig ju mer har jag märkt att jag inte kan. När jag blev arbetslös förra hösten passade det därför bra att återvända till skolan och lära mig mer om detta. Det har varit kul att få lära sig mer om kommunikation. I skrivande stund har jag bara en uppgift kvar på kursen innan den är klar.

Säkerheten först

Jag och Magnus har börjat att gå ut på promenad med Bagheera och Lucifer varje söndag så länge vädret tillåter. Vi utforskar området runt huset där vi bor. Bagheera älskar att gå ut. Lucifer är inte lika övertygad än. Jag bär honom i en väska på magen. I den känner han sig trygg. Han kan välja om han vill krypa ner och gömma sig eller om han vill kika ut över kanten. Dessa promenader har blivit ett sätt att umgås på ett säkers sätt med både vänner och familj. En liten promenad och en fika på gården har varit ett bra sätt att mötas nu när säkerheten måste komma först.

Foto: Emma Bohlin. Mina föräldrar och deras lilla hund Harry.

Någonting positivt som pandemin har fört med sig är att livet är lite lugnare. Eftersom att inga stora möten har kunnat ske personligen har möjligheter att delta utifrån andra villkor än tidigare. Digitaliseringen gett nya möjligheter att delta för den som inte har möjlighet att resa långt för att vara med på ett möte eller för den som inte har möjlighet att vara med på möte en hel dag. Under året jag har kunnat vara med på konferenser och möten som hållits långt bort. Möten jag annars aldrig haft deltagit i!

Jag arbetar vid min dator hemma vid köksbordet. Foto: Emma Bohlin

Det blir bättre

2020 varit ett kämpigt år, för mig, precis som för alla andra. Vid förra nyårsskiftet var jag så glad att året var över att 2019 var över. Det var verkligen inte mitt år. 2019 var fyllt med smärta och motgångar. 2020 har inte blivit så som någon planerat. Men trotts allt har 2020 varit ett bättre år för mig än det föregående!

Jag väljer att vara optimistisk och sträcka på halsen för att se ljuset i horisonten. Från vintersolståndet den 21 december blir det bokstavligen lite ljusare varje dag. Vaccinet är på väg och 2021 är ett oskrivet blad. Håll ut, vi kommer att kramas igen!

Mitt namn är Emma Bohlin. Jag har en sällsynt genetisk bindvävsdiagnos som heter Loeys-Dietz syndrom (LDS). Jag är funktionsvariationsaktivist sedan många år. I denna blogg delar jag med mig av mina upplevelser, tips, vad min diagnos innebär och hur den påverkar mitt liv. Jag använder också bloggen som plattform för att förändra människors attityd till det som är annorlunda.
Inlägg skapade 212

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen