Jag drar en suck av lättnad, julen är över för i år. Jag blir stressad bara jag hör ordet. “Jul”. För mig är den tiden på året mest förknippat med traditioner som har spelat ut sin roll. Eftersom ingenting är som vanligt i år har detta år erbjudit en chans att göra upp med julens alla måsten som känns mer påtvingade än lustfyllda. Det har gett mig en chans att göra upp med min julångest.
En av dessa traditioner är att önska alla människor man möter, oavsett om det är någon du känner eller ej “God jul. Baserat på antagandet att alla firar jul. Sverige är idag ett mångkulturellt land med många religioner och kulturer. För mig känns därför denna tradition passé. Här berättar jag ber om varför jag tycker vi istället borde önska varandra “Glada Helgdagar”.
Än slinka hit, än slinka dit
Runt jul känner jag mig som ofta som “Prästens lilla kråka”. Större delen av min familj bor i samma stad. Därför förväntar sig både mina föräldrar, min makes föräldrar och hans mormor att vi ska komma hem till dem och fira jul. Alla vill bjuda oss på traditionell julmat och överösa oss med julklappar. Ibland har det inneburit att vi på julafton lämnar vårt hem innan lunch, gör ett snabbt stopp hemma under dagen för att se till katterna, äter upp till tre julmiddagar och inte kommer hem förens efter midnatt med armarna fyllda av prylar.
En annorlunda jul
Jag har i flera år försökt minska min julångest genom att till exempel: be alla familjer om att istället komma hem till oss, sprida ut firandet över flera dagar eller helt enkelt göra någonting mindre och enklare. Men det har inte lyckats, förens i år! Med mina föräldrar tog vi en liten promenad och fikade på gården utanför huset. Med Magnus familj fikade vi precis utanför deras ytterdörr. Mormor satt på sin rullator i vardagsrumsfönstret så att hon kunde vara med utan at frysa. Eftersom det var ganska kyligt för oss andra så träffades vi bara en kort stund. Sedan öppnade vi paket tillsammans hela familjen över zoom. På så sätt kunde vi träffas och umgås på ett säkert sätt. Dessutom kunde även de som i år inte kunde vara på plats vara med tack vare digitala lösningar.
Årets julfirande var lugnt och skönt. Jag kände inte samma stress och julångest som jag vanligtvis gör. Om jag skulle få bestämma skulle jag vilja fortsätta att fira jul såhär (fast utan corona).
Egengjort istället för köphetts
För mig tar det emot att köpa saker från en önskelista att ge en annan vuxen i julklapp. Det känns bara som att man byter pengar med varandra. För mig blir julklappar då bara ett stressmoment, en ritual jag förväntas delta i. Jag känner ingen glädje i att bli överöst med saker jag inte behöver eller att ge bort paket där mottagaren redan känner till innehållet.
Jag tycker om att göra mina gåvor själv. Ett år stickade jag mössor till hela familjen. Jag är verkligen inte bra på att sticka. Därför blev det mössor, det är inte så svårt. Jag stickade en rektangel, sydde ihop den till en cylinder och drog åt en tråd genom maskorna i toppen. Vipps så är det en mössa! Ett annat år gav jag och Magnus bort hemgjord marmelad som vi gjorde genom att koka ihop citrusfrukt i lagom stora bitar med syltsocker. Lite kladdigt och pyssligt men gott. I år gav vi familjen egengjorda ansiktsmasker (mönster och instruktioner finns här) och bivaxdukar.
Glädjen i att ge någon en gåva är för mig att överraska personen med någonting de inte visste att de ville ha. Någonting personligt med tanke, kärlek och värme bakom.
