Ibland önska jag att jag min funktionsvariation syntes utanpå. Eller var så vanlig att det hölls galor för den på tv. Att det var något som andra kunde förstå, känna till och begripa.
Ibland önskar jag att människor inte såg snett på mig när jag inte reser mig på bussen när den gravida kvinnan kliver på.
Ibland önskar jag att jag kunde åka hiss utan att småbarnsfamiljerna tittar på mig som om jag inte borde vara där.
Då och då önskar jag att jag skulle bli trodd utan att bli ifrågasatt när jag säger att det gör ont eller att jag inte kan.
Jag önskar att jag inte skulle behöva förnedra mig själv genom att behöva berätta om vad jag inte kan för människor som jag aldrig har träffat förut för att kanske få hjälp när de främmande människorna för anteckningar.
Jag önskar att jag slapp frågor om min situation från människor när de druckit.
Ibland önskar jag att allt var annorlunda.
 |
| Foto: Emma Bohlin |
