2019 har inte varit mitt år. Jag är glad att det är över. Det har varit ett smärtfyllt år. Året har varit fyllt med motgångar. Efter varje bergstopp har jag sagt “Jag klarade det, men jag klarar inte mer nu. Nu är det nog”. Innan jag vet ordet av har livet slagit ner mig igen. Det har varit ett tufft år men året har också bjudit på ljusglimtar.
Jag började 2019 med att skriva om “Tacksamhet“. Där berättade jag om en trettiodagarsutmaning jag höll på med för att få en positiv start på året. Ett par veckor efter att jag skrivit detta positiva inlägg låg jag hemma i soffan och grät. Jag kunde inte röra mig. Smärtan ifrån nedre delen av ryggen som immobiliserat mig halva 2018 hade tillslut blivit för mycket att hantera. Det gjorde så ont att det inte spelade någon roll hur mycket jag än försökte tänka positivt, det hjälpte inte. Jag kunde inte röra mig och hade inte varit ute på en vecka. Jag hade då precis träffat en fysioterapeut som rått mig att prova ett bäckenbälte eftersom min smärta kunde bero på överrörlighet i mitt bäcken. Men eftersom jag inte kunde röra mig hade jag inte kunnat ta mig till någon hjälpmedelsbutik för att skaffa något bälte. Mamma som hörde hur förtvivlad jag var och åkte hon raka vägen till närmaste hjälpmedelsaffär och köpte ett åt mig! När jag fick prova det grät ännu mer, nu av lättnad. Det fungerade!
 |
| Mina top nio mest gillade foton på Instagram under 2019. Det är foton på mig och min man, min katt Bagheera, mig och min mamma, bilder på mig under resor, semester och festivaler, utsiken från min brors lägenhet och en bild på Bagheera tillsammans med mina svärföräldrars katt Bisse. |
I februari blev jag förkyld i två omgångar som med några dagars mellanrum. På grund av mina luftvägssjukdomar blir jag väldigt sjuk när jag blir förkyld. Denna gång var inget undantag. Efter att jag hostat så jag gjorde mig illa i bröstkorgen kunde jag inte hosta ordentligt. Mamma körde mig till en jourläkartid där jag fick hostmediciner. Efter att ätit hostmedicin och gått med lindad bröstkorg ett tag började jag så småningom kunna andas igen. Den tjugonde februari fyllde jag trettio år. Jag firade med att bjuda den närmaste familjen på smörgåstårta och chokladtårta.
Februari avslutades med sällsynta dagen som jag skrev en hel serie om hur jag uppmärksammade här i bloggen. Läs första delen här. Under våren överansträngde jag en fot. Jag hade svårt att gå på grund av smärtan. All smärta, symptom och skador blev tillslut för mycket. Förutom att jag själv mått dåligt hade flera av mina anhöriga också blivit allvarligt sjuka. Jag började bli utmattad och hjärntrött. Jag behövde en paus. I början på juni åkte jag på Sweden rock festival. Det brukar ge mig en mental uppladdning att åka på festival som ger mig en ny kick av energi men den här gången räckte det inte. Jag orkade inte mer. Jag behövde hjälp. Jag blev sjukskriven för första gången i mitt liv. Sommaren sov jag bort. Det tog flera veckor innan jag orkade med någonting alls om dagarna. När min man hade semester gick vi på Skogsröjet och åkte på husvagnssemester till Kalmar och Öland. Efter några månader började jag arbeta igen. Men jag hann inte arbeta länge innan var det dags igen. Jag halkade i duschen och blev körd med ambulans till sjukhuset med skador på både arm och knä. Min arm gör fortfarande ont och jag gissar att den aldrig kommer att bli helt bra. I november blev jag arbetslös.
