Idag ska jag till vårdcentralen. Det är spännande. Jag få träffa min vårdcentralsläkare för första gången. På pappret har jag haft denna läkare i över ett år. Det har inte varit helt enkelt att få till det här besöket. Det första försöket att få till ett besök ställdes in samma dag eftersom läkaren blev sjuk. Tiden jag fick istället var på min födelsedag och då hade jag ingen större lust att gå till doktorn så den tiden bokade jag om. Några dagar efter att jag fått en ny tid med posten ringer vårdcentralen igen och måste boka om eftersom läkaren fått förhinder än en gång. Ibland har jag funderat på om den här läkaren verkligen finns på riktigt, det kanske bara är en komplott alltihop! Den här gången håller jag tummarna att ingen ringer mig straxt innan jag kliver in på vårdcentralen och bokar om igen. Snart får jag veta. Det ska bli spännande.
 |
| Foto: Emma Bohlin |
Det är alltid spännande med nya vårdkontaker. Man vet aldrig i förväg hur det kommer att gå. Vissa läkare är ödmjuka och ställer frågor om diagnosen eftersom de inte kan den och inser att jag nog vet om just min diagnos och min kropp än vad de gör. Andra har motsatta inställningen. De anser att eftersom de är läkare och jag patient så kan inte jag någonting som de inte kan. Oftast är det fel. I de allra flesta fall kan ingen läkare som jag träffar för första gången någonting om min diagnos. Vad skulle de kunna det för? Det är helt naturligt att det är så. Det är inte ett dugg konstigt eller någonting fel med det. Däremot blir det väldig fel när en läkare inte vill ta till sig ny information och lära sig om sällsynta diagnoser när de har en sällsynt patient framför sig. Snart får jag veta vilken sort min nya läkare är.
Dagens besök ska handla om att jag eventuell ska få en kortisonspruta i mitt bäcken och i mina höftleder för att få ner inflammationerna jag har där på grund av överansträngningen som min överrörlighet leder till. Det kommer inte göra överrörligheten bättre men om den onda cirkeln av smärta bryts kommer det bli mycket lättare att komma igång med de övningar jag behöver göra för att stärka mina leder och få en bättre livskvalitet i längden. Jag är dock lite tveksam till om det kommer bli någon spruta idag eftersom jag har blivit mycket bättre med hjälp av ett bäckenbälte som avlastning under de senaste veckorna. Jag kanske inte behöver någon spruta längre?
Uppdatering
Läkaren finns på riktigt! Inte nog med det, det visar sig att läkaren i fråga av den sorten som ställer frågor och villigt tar till sig ny information. Det var dessutom en påläst och trevlig läkare som fick mig att känna mig trygg, lugn och känna tillit. Precis de egenskaperna man vill ha hos en läkare. Eftersom läkaren inte kände sig trygg med att sätta en spruta i mitt bäcken men inte heller ville utesluta att jag kunde behöva en bestämde vi att en remiss med frågan om en eventuell kortisonspruta ska skickas vidare till reumatologen (jag fick vara med och bestämma) eftersom de har mer erfarenheter om det där. Jag fick ingen spruta idag och jag är jättenöjd med det!
Ett svar på “Påväg till doktorn”