Periodande törnrosa

Det går trögt med skrivandet för mig här i bloggen just nu. Som vanligt har jag gett mig själv ungefär dubbelt så mycket att göra som jag faktiskt klarar av. Jag studerar en distans kurs på 50% om hållbar komunikation på Halmstad högskola, söker jobb, läser en kvällskurs i svenskt teckenspråk och så arbetar jag med bloggen när jag får tid över. Om det låter mycket för någon som har 50% arbetsfömåga så är det för att det är det!

Det här är mitt stora problem, jag tar alltid på mig för mycket och pressar mig själv på tills det inte går mer. Sedan krashar jag. I torsdags somnade jag med en skolbok framför mig klockan sju på kvällen. Magnus flyttade mig till sängen när han gick och la sig. Jag sov till dagen efter. På fredagen låg jag bara i soffan, tittase på serier och sov ännu mer! I sådana här situationer är det inte ovanligt att jag sover 12-15 timmar på ett dygn. Min kropp stänger ner och vägrar att fungera tills jag sovit ut!

Ibland blir utmattningen till migrän men denna gång har jag haft tur och bara somnat! Efter att jag fått vila ut kan jag fortsätta mitt liv med mina mina orimligt höga krav på mig själv fram till nästa krash. Det här är ett fruktansvärt ohälsosamt beteende, jag vet det, men jag har alltid gjort så här och det tar tid att lära om! Ursprunget till mitt problem är att jag växte upp i tron att jag var som alla andra. Jag lärde mig därför att pressa mig till att klara av allt som alla andra kunde: skola, idrott, fritidsaktiviteter och umgänge med vänner. Jag började redan som barn att pressa mig själv tills jag krashade och beteendet har suttit kvar. När jag var riktigt liten gjorde min mamma sitt bästa för att reglera mina aktiviteter för att det inte skulle hända men ju äldre jag blev ju svårare blev det för henne att få sin viljestarka dotter att avstå från olika aktiviteter.

Som exempel kan jag berätta om när jag skulle på skoldisco när jag gick i mellanstadiet. Discot skulle vara på fredagen. Hela klassen skulle vara där. Det var allt som alla pratat om hela veckan. Självklart skulle jag också dit! När dagen kom fick jag ovälkommet besök av migränmonstret. Men jag tänkte inte låta den fulingen stoppa mina planer! Jag tog mina migränmediciner, och vilade några timmar. Under tiden som jag försökte övertala mamma om att det skulle gå bra att gå på festen. När jag tyckte att jag vilat länge nog (när discot snart skulle börja) gjorde mig fin i håret och tog på mig kläderna som jag valt ut speciellt för kvällen!

Jag hade lyckats övertala mamma att köra mig. Men mamma hann inte ens köra ut från parkeringen innan bilens rörelse gjorde mig så illamående att jag kräktes över hela mig. Jag blev förtvivlad! Inte för att jag skulle behöva stanna hemma, det kom inte på fråga, utan för att jag skulle behöva ta på mig mitt andrahands klädval! Mamma var inte nöjd, naturligtvis hade hon helst bäddat ner mig i min säng men hon visste att det inte var någon idé att diskutera med mig. Jag gick in och tvättade av mig, bytte om och tvingade mamma att köra mig till festen! Vår kompromiss var att jag lovade att bara stanna tills jag inte orkade mer. Det dröjde inte många timmar innan jag ringde och bad att bli hämtad. Jag minns inte säkert men jag skulle gissa att jag sov större delen av den helgen.