Headbangande musiker på festival

Längtan efter festival

Just nu ska jag egentligen vara i blekinge. Omgiven av musik och människor. Just nu ska jag vara på Sweden Rock Festival. Hårdrock, festivaler och konserter är en stor del av min identitet. Varje år vid denna tid börjar det krypa i min kropp.

Sommaren efter att jag fyllde 18 besökte jag min första hårdrocksfestival. Den första festivalen jag besökte var Sweden Rock Festival. Sweden Rock Festival. Det var då som jag träffade Magnus för första gången, mitt framför festival stage första året som vi båda var där.

Läs mer om hur det gick till när jag träffade Magnus i inlägget: 7 sorters blommor

När jag är på konsert låter varje del av kroppen att fyllas med musiken. När jag släpper allt och låter musiken tar försvinner allt annat. Jag sluter mina ögon och låter rytmen ta över min kropp. I det ögonblicket är musiken allt som finns. Smärta och trötthet slutar att existera.

Magnus och jag headbangar på Sweden Rock Festival 2013.
Foto: Anne-lie Bohlin

Stämningen på en hårdrocksfestival är helt fantastiskt. Det är svårt att beskriva. Tiotusentals människor samlas med samma kärlek till musiken samlas på en plats. Ingenting annat än att den gemensamma kärleken till musiken spelar någon roll. Det är befriande.

Läs mer om gemenskapen på Sweden Rock Festival i inlägget: Hårdrock är kärlek

Festivalabstinens

Sweden Rock Festival är inställt i år på grund av den rådande krisen. Festivalabstinensen är stor. I år kommer jag inte att få känna friheten som en festivalsommar ger. Biljetterna var köpta, campingen var bokad och allting var förberett. Sedan kom corona och ingenting blev som det var tänkt.

Sweden Rock försöker att bota den värsta abstinensen genom att streama konserter live. Läs mer på deras webbplats: www.swedenrock.com

För att råda bot på den värsta abstinensen kommer gänget som jag brukar åka till Sweden Rock Festival med att ha en egen “festival” i miniformat. Vi kommer att sätta upp vår campingutrustning hemma i trädgården hos en av vännerna, lyssna på hårdrock, och umgås under den helg som festivalen skulle ha ägt rum.

Har du också festivalabstinens? Berätta i kommentarerna vad du gör för att bota den?

Mitt namn är Emma Bohlin. Jag har en sällsynt genetisk bindvävsdiagnos som heter Loeys-Dietz syndrom (LDS). Jag är funktionsvariationsaktivist sedan många år. I denna blogg delar jag med mig av mina upplevelser, tips, vad min diagnos innebär och hur den påverkar mitt liv. Jag använder också bloggen som plattform för att förändra människors attityd till det som är annorlunda.
Inlägg skapade 211

Ett svar på “Längtan efter festival

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen