Vår

Det har varit en tuff vår i år!

Nu i vår har jag gasat på precis som jag brukar. Tagit i från tårna för att känna att jag gör “tillräckligt”. Nu har jag varit utan arbete i ungefär ett halvår. Jag gör allt jag kan för att hitta en inkomstbringande sysselsättning men än så långe utan resultat Det har varit ett mål mål för mig länge att vara så oberoende som möjligt. Därför är det viktigt att jag gör allt jag kan att få en inkomst. Det är så viktigt för mig att jag hela tiden pressar på mig själv att hela tiden göra mer… Och mer… Och mer…

Under våren har jag parallellt med mitt arbetssökande haft en högskoleutbildning, en kvällskurs i teckenspråk, bloggande och träning på schemat. Det har blivit ganska mycket. Ännu mer blev det när farmor gick bort. Farmor och jag stod inte varandra nära. Hon var sjuk och hade ont. Farmor var redan borta, demensen hade tagit henne för länge sen. Därför var det egentligen inte så svårt att förlora min farmor. Däremot blir det alltid mycket att reda i när en anhörig går bort och eftersom pappa tillsammans med sina systrar är närmast anhörig föll en stor del av ansvaret på honom. Det var bara det att han låg inne på sjukhus när farmor dog.

Jag hjälpte pappa så mycket jag kunde när hans mamma dog. Nu är allting rörande farmor avklarat och pappa är hemma och på bättringsvägen. Då kom nästa smäll. Familjens fyrbenta glädjespridare orkade inte mer. Det är tyst och tomt i föräldrahemmet när ingen viftar på svansen när man kommer eller skäller när man går. Han är saknad, vår änglahund Ziggy. Nu är vårterminen avklarad och jag har både lärt mig grunderna i svenskt teckenspråk och fått 15 extra högskolepoäng i hållbar kommunikation.

Läs mer om hur jag mått av detta under våren här

Ziggy, vår änglahund som somnade in nu i vår

De senaste veckorna

De senaste veckorna har jag haft svårt att få saker gjorda. Jag har känt mig matt och orkeslös. Inget av det som jag har planerat att skriva i bloggen har inte blivit klart. Sommarvärmen som brukar få mig att må bra gjorde mig helt utslagen under värmeböljan för ett par veckor sedan. Vår lägenhet blir väldigt varm när det varit varmt ett par dagar (vi hade 31°C inne när det var som värst och 26°C i sovrummet på nätterna så länge värmeböljan varade) Jag fick avbryta allting jag höll på med och bara fokusera på att ta mig igenom värmeböljan.

Lagom till att värmeböljan var över var det dags att förbereda för ett besök på allergicentrum för att göra en ny utredning av mina allergier. Inför det besöket behövde jag trappa ned mina allergi- och astmamediciner för att inte medicinerna skulle göra resultaten missvisande. I slutet av veckan härjade mina allergier med full kraft. Allting kliade och jag hade svårt att andas vilket gjorde mig extra trött.

Själva besöket på allergicentrum gick bra. Jag fick en mycket noggrann läkare som gjorde flera undersökningar, korrigerade mina mediciner, och skickade mig vidare för att utredas vidare för mina bekymmer med bihålorna. Det preliminära resultatet visade att jag inte verkar vara alls så allergisk längre som jag varit förr men det jag är riktigt allergisk emot är kvalster. Det är lite klurigt, kvalster finns överallt. I bilen på vägen hem från besöket stoppade jag i mig alla mina mediciner och känslan när de verkade var ljuvlig! Den kvällen var det meningen att jag skulle få resultatet på min hemtenta men läraren blev försenad. Jag fick vänta ett extra dygn innan jag fick veta mitt resultat. Den dagen gjord jag ingenting annat än att bara vänta…

Läs mer om vad det innebär att leva med fatigue i inlägget “När vill inte betyder kan

När livet kommer ifatt

Nu tror jag att livet och allt som hänt i vår håller på att komma ifatt mig. Det är därför jag är så trött och håglös. Jag har skov av smärta från mitt vänstra ben där jag har inflammationer i både hälen och knät. Vissa dagar värker det så mycket att jag inte orkar göra någonting. De flesta dagar ligger jag i soffan och tänker på allting jag vill få gjort men orken finns inte. Det är så här ibland. Jag pressar mig själv för hårt och får betala för det med smärta och utmattning. Förhoppningsvis är jag på banan igen snart!

Mitt namn är Emma Bohlin. Jag har en sällsynt genetisk bindvävsdiagnos som heter Loeys-Dietz syndrom (LDS). Jag är funktionsvariationsaktivist sedan många år. I denna blogg delar jag med mig av mina upplevelser, tips, vad min diagnos innebär och hur den påverkar mitt liv. Jag använder också bloggen som plattform för att förändra människors attityd till det som är annorlunda.
Inlägg skapade 211

Ett svar på “Det har varit en tuff vår i år!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen